Det är för, vågar jag gissa, samtliga bekanta med Kafka kännt att denna bad sin vän Max Brod att förstöra allt han hade skrivit efter sin död. Brod beslöt dock att göra det motsatta - publicera allt, det är sålunda honom vi har att tacka för att många av Kafkas mästerverk finns tillgängliga.
 Här är de testamenten Kafka skrev till Brod före sin död. Jag har kommit över dem, utan vidare information, men det är min gissning att det senare är skrivet närmare hans död än det förra, något mildrat än detta. Kafka tillåter ju här Brod att "ögna igenom" materialet, även om han låter förstå att han helst ser det oläst. Nog om detta, testamentena talar väl för sig själva.
Käraste Max, en sista vädjan: Allt, som återfinns i min kvarlåtenskap (dvs i boklåren, linneskåpet, skrivbordet, hemma och på kontoret, eller varhelst annars något skulle kunna ha hamnat, och som du får syn på) av dagböcker, manuskript, brev, både andras och egna, teckningar och så vidare, ska undantagslöst och oläst brännas, även allt skrivet eller tecknat, som du eller andra har, ska du i mitt namn be att få tillbaka. Brev, som man inte vill överlämna till dig, ska man åtminstone förbinda sig själva att bränna.
Din Franz Kafka
Käre Max, kanske kommer jag trots allt inte på benen igen den här gången, lunginflammationen kommer troligen efter denna månads lungfeber att vara tillräckligt, och inte ens det förhållande, att jag skriver om det, kommer att kunna hindra den, även om det har en viss makt.
I så fall alltså, min sista vilja beträffande allt jag skrivit:
Av allt, som jag skrivit, gäller endast böckerna: Domen, Eldaren, Förvandlingen, Straffkolonien, En läkare på landet och berättelsen Svältkonstnären. (De fåtaliga exemplaren av Betraktelser kan vara kvar, jag vill inte orsaka någon besväret att förstöra dem, men inget därur får tryckas på nytt). Då jag säger, att dessa fem böcker och berättelsen gäller, menar jag därmed inte, att det är min önskan, att de ska tryckas på nytt och bevaras till eftervärlden, tvärtom, skulle de helt gå förlorade, motsvarar detta min egentliga vilja. När de nu en gång ändå finns, hindrar jag inte någon att bevara dem, om han så har lust.
Däremot ska allt annat, som jag har skrivit (i tidskrifter, i manuskript eller i brev) undantagslöst, så långt det är möjligt att få tag på eller kan erhållas av adressaterna genom att vädja (de flesta adressaterna känner du ju, huvudsakligen gäller det ...: glöm särskilt inte ett par häften som ... har) - allt detta ska undantagslöst, helst oläst (dock förbjuder jag dig inte att ögna igenom det, visserligen såge jag helst, att du inte gjorde det, men under inga omständigheter får någon annan titta igenom det) - allt detta ska undantagslöst brännas och detta ber jag dig göra så snart som möjligt.
Franz
|
