Startsidan  Kurser  Aktuellt   Medlemmarna   Vad är orientalisk dans?    Bildgalleri   Länkar 

            Vad är orientalisk dans?

På arabiska kallas dansen "Raks al sharqi", som betyder "dansen från öst". Den orientaliska dansens rörelser har uppkommit bland annat ur den folkloristiska traditionen, men anses även ha sitt ursprung i urgamla modergudinneriter där kvinnans möjligheter att ge liv hyllades med dans.   

Sedan länge dansas den orientaliska dansen av tradition vid i princip alla familjehögtider i Mellanöstern. Den moderna, scenanpassade formen kallas "Oriental" och framförs av högt aktade dansöser på restauranger och nattklubbar. I en show, som kan pågå i timmar, ingår ofta även scenanpassade folkloredanser. Oriental, eller som västerlänningar kallar den - magdansen, dansas numera över stora delar av världen och variationerna är oändliga.   Dansen är mycket gammal och räknas som ursprunget till all danskonst. 1000-tals år före vår tideräkning finns avbildningar av kvinnokroppar med tydliga höft- och magrörelser. Från början var all dans en del av de religiösa ceremonierna i templen. Dyrkan av moderskapet, moder jord och det evigt kvinnliga var centralt.   

Dansen var ett sätt att komma i kontakt med den gudomliga livskraften. Denna rituella erotiska dans som imiterade sexualakten och födelsearbetet skulle stimulera fertiliteten.   Dansen var spridd över hela världen. Spår av detta syns i afrikanska danser, hula danser på Hawaii och på Nya Zeeland bland Maorikvinnor. Magdansens tidigaste innebörd var magisk. Gudinnorna i templen var gudens ställföreträdare och den sexuella akten var ett sätt för mannen att komma i kontakt med den gudomliga kraften. Med de maskulina religionernas framväxt; dvs judendomen, kristendomen och islam, så förlorade dansen sin status och respekt - från att ha varit helig rit reducerades den till underhållning.   

Man tror att dansen har bevarats av ett vandringsfolk som inte kontrollerades av religionen. Detta folk kom från Indien och vandrade runt Medelhavet till Spanien och Frankrike. I Egypten fanns Gawazeefolket, ett folk berömt för sin dans och musik. Bland Gawazee är kvinnorna de starka, de väljer själva sina män, som får assistera dem som musiker. I början av 1800-talet förvisades Gawazee från Kairo till södra Egypten, därför att kvinnorna vägrade att dansa beslöjade. Under 1900-talet spreds dansen till USA och Europa främst genom Hollywoodfilmer. Dansen fick en suspekt framtoning och många fördomar om dansen uppstod.   

I orienten är dansen en viktig del av vardagen för såväl män, kvinnor som barn. Rytmen är viktig, det finns 400 olika rytmer, speciella rytmer för olika tillfällen. Ett exempel på ett sådant tillfälle och en sådan rytm är El Siboa. När ett barn fötts så får det på 7:e dagen sitt namn vid en speciell fest. Kvinnorna samlas och barnet läggs i en mjölsikt mitt på golvet. Kvinnorna sitter i en ring runt och sjunger och pratar. Så reser sig kvinnorna upp en och en eller parvis och börjar dansa och imitera moderns rörelser under havandeskapet och förlossningen. Alla sjunger och skrattar. Sedan reser sig modern och kliver över barnet med höger fot först och det gör hon 7 ggr. De första sex gångerna ber hon en bön om välgång och lycka för barnet och den 7: gången säger hon barnets namn. Alla kvinnor upprepar då barnets namn och ropar av glädje och sjunger.   

Den orientaliska dansen kan delas in i folklore och kabaretdans. Kabaretdans dansas av kvinnor. Musiken är ofta en oriental, d.v.s. ett musikstycke komponerat speciellt för dans och som består av olika partier där dansösen visar olika färdigheter. Kabaretdräkter är ofta tvådelade med magnät och mycket paljetter och vackert tyg. Det kan också vara en hel klänning, en s.k. tob. Ofta har dansösen slöja eller en cape i början av dansen. Folkloredansen däremot dansas av både män och kvinnor. Dansen berättar om en händelse ur vardagslivet t ex fiskardanser, brödbakardanser eller bröllopsdanser. Dansarna har traditionella dräkter, ofta med mynt som kvinnorna tjänade och som de sydde fast på kläderna för att ha dem på ett säkert ställe. Det förekommer ofta käppar, fingercymbaler, tamburiner, svärd, fisknät och andra föremål för att levandegöra berättelsen.
                                                                                             

av Mona Ladfors, dansare och lärare i Umeå

Startsidan  Kurser  Aktuellt   Medlemmarna   Vad är orientalisk dans?    Bildgalleri   Länkar 

Denna sida uppdaterades 2003-12-08